# 130 – 133 Överlevnad och äventyr i Sälen

IMG_0624
En dag efter hemkomst från Sälen kommer här en rapport från midterm exam med Haglöfs Adventure Academy tillika äventyrsdag nummer 130, 131, 132 och 134 i mina 365 äventyr.

Vi anlände i Sälen i torsdags sent på eftermiddagen. I min bil fick vi plats med hela sex äventyrare även om det betydde att vi fick spela Tetris med packningen både i baklucka och i den stora äventyrstakboxen och att Elvira fick åka i bakluckeplatsen som nog egentligen är avsedd för barn.

Informationen som vi fått innan avresa var ganska knapphändig. Vi skulle packa för tre dagars äventyr på fjället och på vattnet. Vi skulle ha med oss mobiltelefon för att kunna dokumentera äventyret och ha tillräckligt med plats i ryggsäcken för maten som vi skulle få från 24h meal. Väl på plats bad rektor Ola oss att bädda sängarna, ladda mobiltelefonerna och packa klart våra ryggsäckar. Därefter hade vi en genomgång inför helgen. De flesta trodde att vi skulle sova inomhus första natten men jag anade annat särskilt efter uppmaningen att ladda telefonerna och några andra hintar från rektorn…

IMG_0405IMG_0409Mycket riktigt visade det sig att vi skulle ge oss av redan samma kväll. Vi ombads packa ur all mat, även tuggummi, energidryck, te, kaffe och annat ätbart ur packningen för att, som Ola Skinnarmo uttryckte det, kunna göra en ordentlig utvärdering av 24h meals kompletta dygnsransoner med mat i deras Combat Edition. När Ola sedan öppnade backluckan till sin bil för att dela ut maten visade det sig att istället för påsar från 24h meal så fick vi två tegelstenar var… Vi fick en sista möjlighet att kolla igenom ryggsäckarna efter mat innan vi skulle ge oss av – den som ertappades med fusk skulle rektorn skicka hem. Jag hittade en energikaka, en Raw Bite, som gömt sig i ett sidofack och lämnade därmed min sista ätbara mumsbit i civilisationen för att ge mig av ut på fjället utan någonting att äta.

IMG_0431
Klockan 23 kom vi äntligen iväg. Med tung packning men med glatt humör och en stilla undran över vad som komma skulle vandrade vi iväg upp på Sälenfjället. Vi var uppdelade i lag om två personer i varje lag. Jag var en del av Team Ett tillsammans med Christofer Torbiörnsson. Vid ett på natten slog vi läger för att väckas redan klockan 06 med en uppmaning om att vara klara för genomgång inom en halvtimme. Jag sov dåligt den natten, övertygad om att rektor Ola när som helst skulle komma med nya överraskningar. Dessutom var det rejält kallt den natten och mitt val av en lättare syntetsäck istället för min varma goa dunsäck var nog inte det allra bästa. Den dagens övning började med kompass- och kartkunskap och en lista på platser vi skulle ta oss till och markera med en spot. Varje lag hade en Spot (en smidig pryl som möjliggör enklare kommunikation med vänner och familj samt fungerar som en nödsändare vid olyckor under äventyr bortom mobiltäckning), en GPS, karta och kompass.

IMG_0435IMG_0438
Den första halva dagen vandrade vi upp och ner för fjällen och tryckte på vår spot på utvalda ställen. Vi åt en del också. Både rallarros, granskott och björklöv. Rallarrosens rötter var godast. Eller, de smakade inte särskilt mycket men hade lite substans att tugga på. Björklöv smakar helt ok men granskott är surt i större mängder. Om någon undrar. Vid lunchtid hade vi en samling igen. Christofer och jag kokade lunch bestående av vatten, granskott och björklöv. En liten larv följde med i soppan också så lite protein fick vi i oss. Lunchen intog vi samtidigt som vår rektor med medhjälpare Carl Hård af Segerstad från Haglöfs och Glenn Mattsing från Outside åt varsin kaloririk frystorkad lunch från Blå Band. På bilden tuggar min lagkompis Christofer på roten av en Rallarros medan Ola Skinnarmo mumsar på Taco Stew.
IMG_0477IMG_0472

Nästa uppgift var att gå på kompassriktning till en tjärn, markera med en spot och sedan fortsätta till nästa mötesplats. Nu började solen titta fram och det blev varmare i luften. Vi var fortfarande vid gott mod och skrattade åt vad vi upplevde. Samtidigt som vi hade roligt fanns det en gnagande oro i bakhuvudet. Hur skulle jag må om ett dygn? Om ett och ett halvt dygn? Skulle vårt lag klara utmaningen att vandra utan mat och med väldigt lite sömn? Skulle vi klara att hålla ihop den goda laganda som vi startat med? Skulle jag klara den fysiska påfrestningen eller skulle jag helt enkelt ramla ihop? Situationen var svår – inte för att det var jobbigt i stunden – men i tanken oroades jag för kommande dygn… Samtidigt så var jag trygg i vetskapen om att jag känner mig själv och min fysiska och mentala kapacitet ganska bra. Jag har fött tre barn utan större smärta och utan att tycka att det var särskilt jobbigt. Första barnet låg dessutom i sätesbjudning och inte ens det skrämde mig. Jag har gått långa perioder både i jobbet och under friluftslivsaktiviteter med lite sömn och fortfarande klarat av utmaningar jag ställts inför. Min lagkompis Christofer hade gjort flera längre äventyr innan med väldigt lite mat och stora fysiska påfrestningar. Han är dessutom fysiskt stark och positiv i sinnet. Och har lätt för att skratta. Egenskaper som är viktiga för en överlevande äventyrare.

IMG_0468IMG_0442IMG_0465IMG_0441
På väg mot nästa uppgift hittade vi en snöfläck som inte smält än. Vi stannade en stund och byggde en snölykta och kastade snöbollar. Har man ingen mat får man roa sig på annat sätt! Vi pratade om vad vi kunde äta och enades om att myror verkade vara ett bra alternativ när vi ingen mat fått. Och startade jakten på en myrstack. Trots att vi i början av vandringen sett flera stackar hittade vi ingen när vi väl började söka. När vi väl hittade en myrstack var jag så taggad på idén att äta myror att jag, medan Christofer filmade, åt minst 10 stycken. Kittlade dödsskönt i kistan… Mina barn skrattade hysteriskt när de fick se filmen och jag undrar stilla om det är bra eller dåligt att växa upp med en myrätande mamma. I ärlighetens namn var det inte särskilt gott utan smakade starkt av myrsyra. Vi enades dock om att koka en soppa på myror, björklöv och granskott till kvällen. Kanske skulle kokta myror smaka bättre än råa. På vandringen drömde vi om att hitta vattendrag med fisk. Christofer är en erkänt duktig fiskare och vi hade både paracord och ståltråd som vi var övertygade om kunde användas som fiskeutrustning bara vi grävde upp lite mask – och fick lite tid över i vårt intensiva spotplacerande.
IMG_0499

Vid nästa stopp undervisade rektor Ola i koordinater, sekunder, minuter, grader, kartteminologi och annat som är bra för äventyrare som vill kunna navigera rätt i både bra och dåligt väder. Vi började bli tröttare och svagare och fick anstränga oss för att lyssna och förstå vad vår bitvis lite snurriga rektor lärde ut. För trots Olas stora kunskap om navigering är det snurrigt att få ihop alla siffror rätt när man ska hitta rätt på kartan och i verkligheten. En bra lärdom för oss blivande äventyrare – om en av Sveriges mesta äventyrare snurrar till det, mätt och utsövd – vad kan inte vi lyckas göra för fel om vi är trötta, kalla och hungriga. En felnavigering på några grader kan betyda skillnaden på att komma fram eller att inte komma fram.

Dagens sista utmaning var att ta oss till nästa läger. Vi valde en väg rakt igenom snårig skog och upp för en brant sluttning. Vi var vid det här laget rejält trötta och fick peppa varandra för att sätta en fot framför nästa i varje nytt steg. Vid ett tillfälle blev vi oförsiktiga och tog en ”genväg” över en myr. Något som fick Christofer att sjunka ner till halva låren och bli genomblöt medan jag hann backa i tid och bara blev blöt upp till halva vaden. Inte optimalt för trötta och hungrig äventyrare men vi skrattade åt situationen och gick vidare. Skratta var något vi gjorde ofta och mycket. Det var nog nyckeln till att våra utmanande uppgifter klarades av utan att vi varken blev osams eller alltför uppgivna.

IMG_0507IMG_0508
Väl uppe på toppen var vi kalla, hungriga och energilösa. Rektor med medhjälpare syntes inte till och vi tog ett gemensamt beslut att slå läger och sova. Innan vi somnade kokade vi ett nytt mål mat. Vatten och björklöv som jag hällde i den termosmugg som vi fått av Primus. Dock var vi för trötta för att dricka upp soppan och vi somnade snabbt med näsorna under våra blöta strumpor som hängde på tork inne i tältet. Redan klockan ett på natten var det dags igen. Rektor Ola gormade utanför tältet, drog ur tältpinnarna och meddelade att vi hade 30 minuter på oss att packa ihop. Vi hade räknat med att något sådant skulle ske och var väl förberedda för att kunna ta ner vårt läger snabbt. Jag kostade på mig några gliringar till Ola som kostade hela gruppen några minuter kortare packtid i sann lumpen-anda. Inget som störde vårt lag då vi var klara fort och vid gott humör men ibland kanske jag ska försöka hålla tyst i stället för att vara så kaxig ;-)…! Nästa etapp gick vi i grupp genom ett naturreservat. Något som betydde att skogen var ogallrad och svårigenomtränglig. Vi fortsatte på samma spår som tidigare – att skratta mycket. Och berättade mer eller mindre rumsrena historier på vägen ner genom urskogen.
IMG_0520IMG_0517

Vi fick uppleva både fullmåne och soluppgång. En magisk natt som jag kommer att minnas länge. Det är allt för sällan man går upp mitt i natten för att se solen stiga upp över fjället. Vår vandring slutade vid Västerdalälvens strand och vi spekulerade i om nästa etapp skulle kunna vara paddling… Tänk om… Vilken lycka det skulle vara… Rektorn lät meddela att vi hade tre timmar på oss till nästa genomgång. Vi hafsade upp halva tältet för att skydda oss mot myggen och somnade ovaggade. Våra spekulationer visade sig vara rätt. Nästa etapp skulle vi paddla kanot. Men först en säkerhetsgenomgång. Och sen kom rektor Ola med två plastbackar. Jag trodde att de innehöll flytvästar. Och hoppades samtidigt på att de skulle ge oss en Snickers eller något annat ätbart. Så när de istället delade ut två hela dagars matransoner från 24h Meal var lyckan total! Vi hade klarat nästan ett och ett halvt dygn utan mat! En liten del av mig var till och med besviken, skulle vi inte få testa våra gränser ännu lite hårdare? Men när äventyret fortsatte förstod jag varför det var viktigt med mat – utan maten hade inte resten av helgen blivit den fantastiska upplevelse som den blev.

IMG_0557
Med hjälp av Christofers stora paddlingskompetens fick vi tre väldigt lugna och avkopplande timmar på Västerdalälven. Vi gled förbi fjällkor, genom lite lugnt strömmande vatten och över långa stilla passager. Vi såg nog ut som några riktiga latmaskar i kanoten och blev kallade pensionärspaddlare av rektorsbåten. Men vi kunde paddla snabbt när vi ville och var oftast bland de första kanoterna framme när vi pausade även om vi stundom låg och halvsov i kanoten.
439f1e26-3938-4f77-a265-d39623d9b368

Efter paddling följde kamraträddning och övning i att tömma kanoten. Och en kort men intensiv simning över Västerdalälvens strömmande vatten där nästa äventyr väntade – MTB cyklar till alla! Även om vi fick packa ur tegelstenarna så var ryggsäckarna tunga att cykla uppför med och de 11 kilometrarna till toppen av Lindvallen på leden King of the Hill blev tuffa. Väl däruppe belönades vi med ett skönt Downhill åk utför i Rosa Leden. Jag har cyklat en hel del men aldrig testat Downhill. Och även om detta inte var Downhill på riktigt (som med fördel körs med heldämpad cykel, fullfacehjälm och skydd) så gav det mersmak. Två av oss äventyrare vurpade ordentligt och en fick tyvärr lämna gruppen för att röntga en axel som senare visade sig vara ett sprucket nyckelben.
IMG_0580IMG_0598

Har man kört nerför berget och lämnat packningen på toppen så måste man gå upp igen. Så nästa utmaning var att ta skidbacken upp, hämta packningen och hitta en passande lägerplats. Stämningen i gruppen var på topp och Ola bjöd på espresso från sin Handpresso. Nästa morgon gick vi igenom GPS’en och dess funktioner. Vi testade den genom att lägga in koordinaterna för Nordpolen 89°59′59″N 00°00′00″V och något lag upptäckte att deras GPS redan hade varit där… Så kan det vara på äventyrsutbildning med en Nordpolsfarare! Vår uppgift idag var dock lite enklare än att skida till Nordpolen, vi skulle ta oss med hjälp av GPS’en till olika punkter och sedan med hjälp av spot och GPS rita en cool symbol. Vi ritade en enorm fisk – bra mycket större i meter än den Blue Marlin som Ola har hängandes i sin lodge ;-)!
Skärmavbild 2014-06-17 kl. 16.50.30IMG_0663

IMG_0657

Skärmavbild 2014-06-17 kl. 16.49.53IMG_0638

Efter att ha slutit cirkeln med en spotmarkering på vår första lägerplats gick vi raskt tillbaka mot Skinnarmo Lodge. Där väntade den mesta festmåltiden jag någonsin ätit. Med kunskap och kärlek hade Carl och Ola lagat en trerätters middag som smakade gudomligt. Den serverades med champagne, pompa och ståt och vi firade våra bravader till sent på natten. Vilken avslutning på en fantastiskt lärorik, utmanande, rolig och spännande helg. Med oss i bagaget har vi många nya kunskaper som vi kommer kunna använda på sommarens äventyr och i resten av livets äventyr. Tack alla som var delaktiga i att göra helgen till den största upplevelse jag haft på länge. Särskilt stort tack till Ola Skinnarmo, Carl Hård af Segerstad och Glenn Mattsing för att ni lagt ner så mycket tid, kraft, engagemang och kunskap i att ordna detta roliga och lärorika äventyr till oss. Och störst tack av allt till bästa lagkompisen Christofer Torbiörnsson!

IMG_0680

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s