# 274 – # 280 – Första snön och mera lera

# 274 – Vi styckar en dovhjort
# 275 – Boxnavigering i mörker
# 276 – Trailrun i mörker
# 277 – MTB på första snön
# 278 – Fredagsmys vid lägerelden
# 279 – Bäversafari
# 280 – MTB-ledarkurs i Hellas

Veckans första äventyr blir ett annorlunda sådant. Min man har precis börjat jaga och i fredags sköt han en dovhjort. Jag hade gärna varit med på jakten, det hade varit ett spännande, och för mig nytt, äventyr. Djuret har hängt i en kompis garage under helgen och i måndags var det dags att åka dit och ta hand om det. Barnen ville följa med och se djuret och lära sig mer om styckning, jakt och om hur maten vi äter hamnar på tallriken. De tyckte det var både otäckt – det luktade inte så gott – och intressant. Många frågar mig vad jag tycker om jakt. Att skjuta ett oskyldigt djur. Min motfråga blir alltid om personen är vegetarian. Att äta vilt är för mig ett mycket mindre ingrepp på naturens gång än att äta fläsk eller nöt som vuxit upp i för djuren onaturliga förhållanden, ofta i storskalig drift med hänsyn endast till produktivitet och vinst. Att inte äta kött alls eller att minska på köttkonsumtionen rejält vore det allra bästa, men ska man äta kött så ät ekologiskt kött som fått växa upp i naturligare miljöer och ätit den mat den är avsedd att äta. Eller vilt för den som har tillgång till och möjlighet att få tag på det. Utan att ge mig in för långt i debatten om djurhållning så finns det en 6 minuter lång film om storsaklig köttproduktion. Se den och förändras i ditt sätt att handla för alltid. Den är förvisso inte från Sverige, men kött som produceras på detta sätt finns även här. Tänk billig take away, tänk billig fläskfilé. Tänk storpack kyckling. Dagen efter åt vi köttfärssås och spagetti. På dovhjortsfärs. Barnen gillade det. Och jag gillade att de visste var maten kom ifrån. Jag skippar att lägga ut bilder från detta äventyr om något känslig inte vill se ett flått djur…

Om mindre än en månad har jag examination i boxnavigering i dålig sikt på den fjällsäkerhetskurs jag läser i Kiruna. Så tisdagskvällens äventyr blev en övning i boxnavigering. I mörker. Jag valde med flit att ta med mig en pannlampa som inte lyste särskilt starkt. För att få bättre träning. Ibland undrar jag om jag har någon störning. För jag är livrädd för mörker och framförallt för skogen i mörkret. Ändå gick jag ut själv i nästan fullmåne med en dålig pannlampa för att helt frivilligt stega 200 meter rakt ut i skogen, under täta granar, genom ris och buskar. Alla skogen ljud blir väldigt tydliga i mörker. Alla sinnen skärps. Och kanske blir jag lite modigare. Kanske bara lite knäppare. Jag klarade min övning iallafall. Med bara 4 meter ”fel”. Men jag ska nog ändå öva lite mer innan jag åker upp till Kiruna i december, både för att kunna stega metersteg och syfta med kompassen. Men även för att bli modigare i mörkret.

Onsdagens äventyr blev en variant av tisdagens. Mer mörker. Mer skog. Mer utmana rädslor. Ikväll tog jag den starkare pannlampan, den som barnen kallar natt-till-dag lampan. Och gav mig av på en trailrun rakt ut i mörka skogen. En väninnan mötte mig på vägen ut och frågade mig om jag verkligen vågade ut i skogen själv. Svaret blev nej, men jag gör det ändå. Jag mötte knappt något människa där ute. Men jag såg väldigt många gröna ögon lysa i skogen. Rådjur, hare och räv. I mörkret syns de bättre.

På torsdagsmorgonen snöar det för första gången den här hösten. Blötsnö. Men marken är täckt av det som vi som gillar snö brukar kalla det vita guldet. Kung Bore hade vaknat ur sin sommarsömn. Jag gav mig av ut i ruskvädret, +1 grad och snöblandat regn, för att få en första vinterdos. Det blev en MTB-tur. En lerig, blöt och skön tur.

Efteråt duschade jag med kläderna på, de var så leriga att det var lättare att skölja ur dem så.

I vår familj fredagsmyser vi som många andra. Men oftast fredagsmyser vi på något äventyr. Ikväll tar jag med mig mina tre barn och ett kompisbarn till Bäverkojan några kilometer hemifrån. Men grillkorv, marshmallows och en PET-flaska med krabbelursmet. Vi gör upp eld och äter middag i fullmånens sken. Det är kallt och det känns att vintern snart ska komma. Kompisbarnet har aldrig gjort eld ute i skogen på kvällen förut. Han frågar om allt och vill hjälpa till att blåsa liv i elden som ikväll är svår att tända när det är fuktigt ute. Jag tackar mina tjejkompisar som gav mig en yxa i 40-års present. Utan den hade det inte blivit någon småved och utan småved ingen eld denna fuktiga kväll. På vägen hem från skogen hör vi en bäver slå i sjön bredvid gångstigen. Det inspirerar oss till lördagens äventyr – en bäversafari.

Enkelt och spännande. Bäversafari i hemmaskogen. Långängen-Elfviks naturreservat har mycket bäver. Men fram tills igår kväll har vi aldrig hört eller sett en av dem. Inspirerade av gårdagskvällens tydliga bäverslag drog vi iväg på en liten bäversafari i naturreservatet. Vi såg tydliga spår av bäver på många ställen. Det är helt otroligt vad de är duktiga på att fälla träd! Och vilka stora träd de ger sig på.

Söndag och sista äventyret för denna vecka. Sista MTB-ledarkursdagen. Nu är jag MTB-ledare i Friluftsfrämjandet! Tack Chris Cameron för en kanonbra kurs och tack till alla kurskompisar som gjorde den ännu bättre. Dagens cykling var lerig. Riktigt superlerig. Det är bra träning att cykla genom lerpölar (lersjöar), över snorhala rötter och förrädiska stenhällar. Jag ramlade en hel del gånger och fick ett rejält blåmärke på vaden. Kanske dags att köpa knäskydd som går ner över vaden oxå?! Hoppas på många roliga turer i fortsättningen, både som MTB-ledare och som deltagare. Kanske en Friluftsfrämjandet-äventyrsresa på MTB till Funäsfjällen?