# 294 – Utomhusträning
# 295 – En historisk tillbakablick i Flen
# 296 – Sörmlandsleden
Ett av årets finaste äventyr var tre dagar på resa med min bror och min pappa. Vi åkte till Flen för att besöka den ort där pappa Olle växte upp. Han bodde där med sina föräldrar, mina farföräldrar Nora och Leonard, från cirka 1939 till 1949. Jag hade aldrig varit i Flen innan och visste heller inte särskilt mycket om min bakgrund på pappas sida. Vi besökte den plats där huset där han och hans föräldrar bodde låg. De hyrde ett rum och kök och ville man gå på toaletten så var det utedass som gällde. Året runt. Han berättade om hur barnen samlade skrot för att tjäna ihop pengar för att kunna köpa en fotboll. EN fotboll. Mina barn har typ tre fotbollar var och det händer ofta att någon av dem kommer hem från träningen och har tappat bort sin boll. I mina barns verklighet så har alla barn minst en egen boll, helst två, en för utomhus- och en för inomhusträning. Det måste de ha. Utan att komma ifrån ämnet helt så ger det en tankeställare till hur vi lever och konsumerar idag – behöver alla barn verkligen en egen boll? Behöver varje villaträdgård en egen studsmatta? Behöver vi alla de saker vi köper?
Vi bodde på vandrarhemmet Sova i Mejeriet i Skebokvarn som även driver Skebokvarns Kanotcentrum. På kvällarna umgicks vi i vandrarhemmets fina kök efter att vi tränat i mörkret nere vid ån i vårt egenskapade utegym. På dagarna var vi i Flen och besökte alla de platser som varit pappas i barn- och ungdomen. Vi åkte till badplatsen där Sveriges första hopptorn i metall, med 10 meters hopp, låg. Pappa berättade att han vågat hoppa men inte dyka från 10’an. Och andra mer eller mindre galna historier om våghalsiga hopp och lekar. Vi såg var han arbetade, både i likkistefabriken och på elmotorfabriken. Var skolan låg och var farmor och farfar var begravda. Vi besökte dansplatsen och hembygdsgården och tittade på gamla byggnader vid Flens gamla vattentorn.
Sista dagen sken solen från en klarblå himmel och vi passade på att vandra en tur längs Sörmlandsleden. Vad vackert landskapet är i sol. Vad många sjöar det finns och vad mörk skogen är där solen inte tränger in.
Om jag ska dela upp vår korta äventyrsresa i tre dagar – med tre äventyr så blir vårt första äventyr att träna ute. Vi tar det som finns, bildäck, en stubbe och en stor sten och tränar styrka inför vinterns skidåkning. Reg net hänger i luften och det är storm på ingång. Det viner i träden längs med ån som leder ner till sjön Båven. Utomhusträning är den bästa, det är gratis och det ger mer än bara träning. Det ger frisk luft och om det är mörkt och trollskt som denna kväll så blir det ett litet mikroäventyr i vardagen. Äventyrsdag nummer två på resan och nummer 295 av mina 365 Vardagsäventyr är vår historiska resa i Flen. Sista dagen delade vi upp i två kortare vandringar, en i trakterna kring Sörmlandsledens etapp 20, mellan Malmköping och Henaredalen. Ett vackert område med mycket sjöar och fina öppna områden. Och på vägen tillbaka en tur på etapp 12 i närheten av Mölnbo. Sörmlandsleden gav mersmak och jag hoppas på fler turer där framöver. 
