Funäsdalen levererar äventyr på äventyr # 352 – # 358

# 352 – Längdskidor på Röstberget
# 353 – Geocache
# 354 – Fika på toppen av Funäsdalsberget
# 355 – Längdskidor på Funäsdalssjön
# 356 – Topptur
# 357 – Offpist på Funäsdalsberget
# 358 – Freerideträning

Det här blir ett av de sista inlägget på bloggen om #365vardagsäventyr. Vad som startade som en halvgalen och inte så genomtänkt idé en kväll med pannlampa  och långfärdsskridskor på min dåvarande hemmasjö Kottlasjön på Lidingö har blivit till en livsstil där det är svårt att definiera vad som är ett äventyr och vad som är vardag för mig och familjen.

På söndag, den första februari 2015, är det ett år sedan jag fick det där mailet från Haglöfs Adventure Academy. Där det stod att jag var antagen till en Try Out tillsammans med 30 andra äventyraraspiranter. 15 skulle passera nålsögat där ett av momenten var att presentera sitt äventyr framför en jury av bl.a. superäventyraren Ola Skinnarmo, chefredaktören på Outside Glenn Mattsing och Haglöfs nordiska marknadschef Carl Hård af Segerstad. Och jag som inte hade något långt äventyr som jag ville eller kunde genomföra den sommaren. Det var då idén om att göra ett mindre äventyr varje dag i ett år föddes. Och förverkligades. Jag har njutit och kämpat. Fått nya vänner och nya perspektiv. Och vridit och vänt på ordet äventyr hur många gånger som helst.

Den här veckan är vår tredje vecka som fjällbor i fina Funäsdalen. Här är äventyren vardag och jag börjar få svårt att definiera vad som är äventyr och vad som bara är en helt vanlig del av min nya vardag. Det fina med att ha ett äventyr om dagen att genomföra är att jag får en chans att upptäcka min nya hemort med nya aktiviteter varje dag – en del hänger barnen med på, en del får jag med maken på och en del gör jag helt själv.

# 352 – Veckans första vardagsäventyr. En längdskidtur på närmaste berget Röstberget som paus mellan jobb och hämtning på förskolan. På Röstberget finns mängder av skidspår av olika svårighetsgrad och längd. Härifrån kan man åka till närbelägna Ljusnedal eller en längre tur till Bruksvallarna eller Ramundberget. Jag, som är lite av en nybörjare på längdskidor, tycker att det är ett härligt mini-äventyr att förlägga dagens träning till den snöklädda skogen och de fina, nydragna spåren. För att det ska kännas mer äventyrligt utmanar jag mig själv till att inte bromsa i nedförsbacken där det i början av backen finns en varningsskylt ”Brant Utförslöpa”. Med utmaningar blir jag modigare och genom att ta små risker flyttar jag mina gränser för vad jag klarar av.

# 353 – Geocache vid Funäsdalssjön. Jag vill gärna ha med barnen på många av mina äventyrdagar och oftast är de väldigt sugna på att hänga med. Vi brukar ha familjeråd om vad dagens äventyr ska vara – och om det är något som jag ska göra själv eller om de vill hänga med. Idag ville de följa med och valet föll på att utforska närområde med hjälp av GPS-leken Geocache. Det är en sorts skattjakt eller modern orientering där personer gömmer skatter (burkar, plaströr, lådor etc.) på olika platser som de sedan markerar med GPS-koordinater i ett Geocacheprogram. Programmet finns som app och är superroligt att använda, både för barn och vuxna. En av våra närmaste geocacher ligger nere vid Funäsdalssjön och den blir valet för vårt lilla kvällsäventyr. Utrustade med pannlampor och pulkor (så att vi kan leka lite oxå!) drar vi iväg ner mot sjön. Det är spännande att läsa ledtrådar och följa kompassnålen i appen och sedan se om geocachen går att hitta. Denna gång är det än lätt cache som hänger i ett träd precis i strandkanten. Lucas hittar den först och vi skriver in våra namn i loggen som ligger i ett gammalt brustablettsrör.

# 354 – Vårt mitt i vardagsveckan vardagsäventyr blir ett roligt minne för barnen. Jag har bakat kanelbullar och gjort iordning varm choklad. Men vi fikar inte inomhus utan vi tar Funäsgondolen till toppen av Funäsdalsberget och går en promenad på toppen i den djupa snön. Där hittar vi roliga platser att leka på och så småningom ett fint vindskyddat ställe i snön där vi sätter oss på liggunderlaget och fikar. Vår ursprungsplan var att gå till Utsiktsplatsen – på toppen av berget. Men det blåste lite för mycket för att lillasyster på 4 år skulle vilja gå de 400-500 metrarna i djup snö upp till toppen. Det äventyret gör vi en annan dag, kanske med snöskor på fötterna.

# 355 – Längdskidor på Funäsdalssjön är det vackraste av nära skidspår. Utan vind men med en bitande kyla drar jag ut på längdskidor på nydragna spår på Funäsdalssjön, alldeles nedanför vårt hus och byn. Spåret går omväxlande på sjön och omväxlande i skogen. Jag är alldeles ensam ute på förmiddagen och njuter av både träning, utveckling i längdspåret och miniäventyr. Jag hoppas att det snart kommer det kännas som vardag att dra ut och träna längdskidor. Idag testar mina gränser genom att köra lite längre och lite fortare än vad jag som längdnybörjare brukar göra. Lite bättre, varje dag.

# 356 – Natten till fredag kom maken Thomas hem till Funäsdalen och på fredag morgon utspelar sig följande dialog:
Jag: Vi drar på topptur på förmiddagen

Han: Jag måste jobba
Jag: Du kan speedjobba senare
Han: Det är minus 22 grader
Jag: Det är varmare på toppen
Han: Det är molnigt
Jag: Solen skiner på toppen

Ibland är det bra att jag är bra på att övertala… Bilderna får tala för sig själva för detta härliga äventyr som avslutar en vardagsvecka i Funäsdalen.

# 357 – 358
På söndagar är det Freerideträning för områdets barn. Träningen leds av lokala skidprofiler som är grymma på att motivera och inspirera barnen till att våga mer både utanför pisten och i parken. Nytt är att även de ganska små barnen får vara med, de som bara är fyra-fem år gamla. Förra veckan var jag och lillasyster Astrid med på träningen i Ramundberget och hon fullkomligt älskade det! I hopp och drop och med bra stil ner i lössnön körde hon och fyra killar i hennes ålder så snön sprutade.

Inför denna söndags Freerideträning har jag blivit ombedd att leda gruppen för de minsta barnen eftersom Kalle, som är ordinarie tränare, ska jobba. Såklart ställer jag upp på det och ägnar lördagen åt att utforska offpist, hopp- och dropmöjligheter som passar små freerideåkare på Funäsdalsberget. Jag som gärna kör offpist och lössnö, men helst inte i tät skog och allra helst inte i de spår som barnen gillar allra mest (där det är trångt och guppigt!). På lördagen får jag med mig några av mina stora killars kompisar som visar mig deras favoritställen på berget – både i skogen och i parken. Det blir ett riktigt äventyr för mig att leta mig fram mellan träd, under träd, över hopp och hitta den lössnö som passar de små barnen.

Så när söndagens Freerideträning är kör igång är både Astrid och jag laddade. Dock är det bara Astrid och en pojke till som dyker upp idag, det kan ha något att göra med att termometern visar -22 grader… Men vi blir ett glatt litet gäng som hänger på de stora bäst vi kan. Astrid älskar skogen och kör faktiskt ifrån mig på de allra slingrigaste spåren där mina skidor är på tok för långa för att smidigt ta sig fram. Vi ser fram emot många fler freeridetillfällen – både för att bli bättre åkare och för att lära oss nya roliga ställen utanför pisten att åka på, men även för att vi träffar så många härliga nya människor som delar vårt intresse.