# 365 Vardagsäventyr är i mål

Äventyrsdag # 365! Jag är i mål med projekt # 365Vardagsäventyr!

Den 1 februari 2015 gjorde jag äventyr # 365, det sista i projektet 365 Vardagsäventyr där jag genomfört ett äventyr om dagen i ett år. En av mina favoritställen på jorden är skidområdet Ramundberget i Funäsfjällen. Där lärde jag mig åka skidor som 2-åring och där har alla mina tre barn tagit sina första glid på skidor. Där har jag och familjen varit många semestrar, både om sommaren och om vintern. Där finns det äventyr för stora och små så att det räcker till många fler än ett äventyr om dagen. Så det föll sig naturligt att lägga mitt sista äventyr i Ramundberget, särskilt nu när vi flyttat till Funäsdalen som ligger nästgårds.

Tidigt söndag morgon, den 365e dagen, steg jag och maken upp och tog bilen ut till Lillåsvallen, strax innan Ramundberget. Där finns fin och lättillgänglig topptursmiljö och där brukar snön ofta vara torr och fluffig. Vi gick upp med stighudar med pannlampor i mörkret och fick ett magiskt åk ner i fjäderlätt pudersnö precis i gryningen när det sakta blev ljusare över fjällen. Efteråt firade vi med en god frukost på Fjällgården i Ramundberget.

Det känns underbart att vara i mål med projektet, med samtidigt lite vemodigt. Det har varit ett lärorikt och utmanande år då jag fått prova en stor mängd olika äventyrssporter, utmanat mig själv och testat mina gränser. Mina äventyr kommer inte sluta här utan nu, med ett helt år med äventyr bakom mig, så har äventyr blivit vardag och något som är en helt naturlig del av mitt och familjens liv.

Även bloggen http://www.365aventyr.se kommer att leva vidare, med bilder och text om familjen som bytte liv – från storstad och stress till ett lugnare liv i fjällen med mer äventyr i vardagen året om.

Jag vill passa på att tacka alla som följt mig här på bloggen, på Facebook och på Insta, alla som följt med mig på äventyr och alla som tagit med mig på äventyr. Ett särskilt stort tack till Haglöfs Adventure Academy, Carl Hård af Segerstad på Haglöfs och HAA-rektor och tillika Sveriges störta äventyrare Ola Skinnarmo som triggade igång idén om att göra även en 40-årig småbarnsmamma kan sträva efter att leva ett äventyrligare liv. Mest av allt vill jag tacka min familj och mina närmaste vänner. För att ni ställt upp på tokig och roliga idéer, hängt med ut i skogen på vardagsäventyr, lagat maten ute istället för inne, åkt på norrlandssemester med äventyrsbilen i somras med mer än ett äventyr varje dag istället för en vanlig svensson-resa till solen. För att ni peppat mig när jag varit trött på äventyr och bara velat stanna inne i soffan. För att ni dragit med mig ut eller mjukt sparkat ut mig när jag egentligen inte haft lust. För att ni stått ut med att jag varit bortrest på äventyr en hel massa nätter det här året. Ni är bäst!

Slutar äventyret här? Såklart inte. Äventyr har blivit en naturlig del av min vardag. Och av familjens vardag. Barnen pratar om äventyr som de vill göra. Jag planerar större äventyr jag vill göra. Det känns som om äventyr har blivit en del av hela familjen och flytten till Funäsdalen har gjort det ännu tydligare vilket liv vi vill leva.

Bloggen tar paus ett tag men återkommer om några veckor om vårt nya liv i fjällen. Jag tar paus, i allafall i några dagar, från de tankar, planer och fysiska prestationer som äventyrsåret har inneburit. Snart vill jag börja planera för ett längre äventyr, för om det är något jag saknat under året så är det att få en känsla av flow, att vara ute en längre tid i naturen. Att inte komma hem varje kväll, ta hand om utrustning och planera nästa dags äventyr. Nu har jag fått 365 tillfällen att öva på att bli lite modigare och flytta mina gränser för vad jag trodde var möjligt för mig att göra. Nu är det dags för mig att göra ett större äventyr.

Sista veckans äventyr då? Här kommer en kort beskrivning av dem.

# 359 – Långfärdsskridsko

Funäsdalen har en ca 1,5 kilometer lång bana som plogas på sjön. Den används för skridsko, promenader och för sparkåkning. Jag, som gillar långfärdsskridsko, tar en tur där ibland. Isen är inte perfekt. Den är skrovlig och snön ligger ibland ganska tjock. Det är fostrande att åka skridskor där och det gäller att ha koll på skären. Stavar är nästan ett måste. Men det är vackert – troligen en av de vackraste platser jag åkt skridskor på.

# 360 – Isracing med MTB

Lite längre bort på sjön, mot Ljusnedal, plogas en 4 km lång bana för bilar. Där körs isracing och teståks det på halt underlag. I helgen var det t.ex. hundratals bilar från norska Audiklubben där och körde. Men i tisdags morse så var jag ensam. -13 grader och solen var på väg upp när jag trampade iväg på min MTB mot sjön. Jag fick dubbdäck i julklapp och älskar att cykla på riktigt halt underlag för att känna det helt otroliga grepp som dubbarna ger. På isbanan fick jag massor av möjlighet att testa greppet.

# 361 – Snöskor

Jag har ett par riktigt fina traditionella snöskor som vi köpte när jag bodde i Kanada som liten. De är handgjorda på traditionellt sätt av nordamerikanska indianer och har används för att färdas över snö i många tusen år. Äventyrsdag #361 fick bli en test av gammal utrustning med en snöskovandring på toppen av Funäsdalsberget. De fick inte högsta betyg för användbarhet, de är både klumpiga och lite hala. Men helt fantastiskt vackra!

# 362 – En äventyrlig löptur
Vad gör man en dag när lillasyster Astrid är sjuk och äventyrsmamman är ensam hemma i fjällen med tre barn? Jo, man sätter lillasyster på ett varmt fårskinn med en ullfilt över sig i den stora joggingvagnen som har ett vindskyddande tak och drar ut på en långsam löptur i den kalla vinterdagen. Mamman får riktigt bra träning med den tunga vagnen och lillasyster somnar sött i vagnen. Högst på önskelistan står dragsele, skaklar och skidor till samma vagn för att kunna ta med lillasystern ut på fjället och i spåren.

# 363 – Topptur, längdskidor och Igloobesök
Fredag och nu är maken, min bror och min mamma här på besök. Det betyder mänger med äventyrstillfällen även om lillasyster fortfarande är febrig. Jag och bror Hampus börjar morgonen med en topptur i Bruksvallarna, bakom Walles Fjällhotell. Där finns en snäll och vacker tur som passar perfekt för Hampus knä som ganska nyligen genomgick en avancerad knäoperation. Det är nästan tjugo grader varmare än när jag var på topptur förra fredagen, men det känns kallare i vinden.

Senare på eftermiddagen drar jag, mina bägge killar och min mamma ut på längdskidor på Funäsdalssjön. Mina pojkar är nya på längdskidor men kör på bra och vi ser alla fram emot att de ska bli ännu bättre nu när de ska börja träna längd med Funäsdalens IF.

På eftermiddagen gör jag och mamma ett besök i Bruksvallarnas nya Igloo. En helt magisk upplevelse. Åk dit i vinter om du har möjlighet. Det är väl värt det!

# 364 – Myskoxar och längdskidor i mörker

Näst sista äventyrdagen blir även den maxad med äventyr. Jag, lillasyster Astrid och mamma drar på äventyr i Tännäs till Myskoxhänget. Här får vi träffa fyra av dessa fantastiska urtidsdjur och få en mycket kunnig guding till myskoxar både i frihet och i hägn. Även detta äventyr rekommenderas varmt – både för stora och små äventyrare.

Senare på kvällen drar jag iväg på längdskidor. Det blir mitt sista ensamäventyr, imorgon följer maken med mig på äventyr #365 i gryningen. Jag var mörkrädd förut. Det är jag inte längre. Jag har testat mina gränser och flyttat gränsen för vad jag vågar. Nu är det helt naturligt för mig att dra iväg på ett för mig okänt spår, utan elljus, sent på kvällen mitt i skogen när inga andra är ute och åka längdskidor i skenet av pannlampan. Jag njuter av tystnaden och ensamheten och stänger av lampan ibland för att åka i spåret som lyses upp av månen och av snön. Magi!