Jag och min Volvo

För snart ett år sedan spelade jag in den hittills coolaste film jag gjort, filmen om mitt liv och den livsstilsförändring som jag och familjen gjorde när vi flyttade till Funäsfjällen, filmat i samarbete med Volvos kampanj Live fully now. 

DSC_4167
Perfekt äventyrsbil. Minst 5 fullstora fulldämpade cyklar på väg hemåt efter en långtur i Helagsområdet.

Sedan ett halvår tillbaka kör jag även en Volvo. En XC60. När jag först blev tillfrågad av Volvo om jag ville köra en bil från dem var jag inte helt säker. Jag hade ju min lilla, roliga och bränslesnåla rallybil Subaru Impreza. Varför skulle jag vilja köra en större bil, vi hade ju dessutom redan en stor bil i familjen och min lilla bil var perfekt när jag var ute själv på äventyr och/eller konsultuppdrag. En SUV kändes inte som mig helt enkelt.

Inte ens när jag körde ut med XC60’n från Bilbolaget i Östersund kändes det särskilt speciellt. Det var ju bara en bil. En ny bil förvisso, men inget speciellt.

Nu, ett halvår senare, har Volvo och särskilt XC60 vuxit sig på mig. Jag märker att jag pratar med andra om min bil som om det vore en kärleksaffär. Jag berättar om alla bilens alla egenskaper. Vad den kan. Vad trygg jag känner mig i den. Vad rolig den är att köra. Och inte minst, vad mycket mindre jobbigt det plötsligt är att köra långt när en har en riktigt modern bil med massor av braiga funktioner. Som appen som startar parkeringsvärmaren och låser eller låser upp bilen på distans. Smidigt värre när en glömt låsa eller när någon annan ska lägga något i bakluckan. Och bor man i en stad som erbjuder Volvo in Car delivery blir genast livet väldigt mycket lättare (gissar jag, det tar nog ett tag innan det finns i Funäsdalen 😉).

Det jag gillar allra bäst med ”min” Volvo är att det känns som att den kör nästan av sig själv. Den har adaptiv farthållare som inte bara håller den fart du ställer in som en vanlig farthållare, utan den håller ett lagom (du bestämmer hur långt) avstånd till framförvarande bil. Jag ställer helt enkelt in en lagom fart och så håller bilen ordning på hur fort vi ska köra. Vidare har den adaptivt helljus, som bländar av lagom mycket när en får möte eller kommer nära en framförvarande bil. Helt galet skönt att slippa mecka med helljuset stup i ett och ingen risk att glömma och råka blända mötande trafik! En riktigt fiffig grej är kaffekoppen som kommer upp när bilen anser att föraren behöver en paus. Den känner helt enkelt av när jag börjar bli ouppmärksam och signalerar att det är dags att stanna. Det funkar, jag lovar. EN gång använde jag mobilen under färd, och tydligen blev jag lite ouppmärksam eftersom kaffekoppen kom upp. Direkt.

En av de funktioner som jag inte haft användning för, men som känns otroligt tryggt särskilt för mig som kör mycket själv i glesbygd på hala vintervägar är Volvo On calls assistans vid vägkanten, akut support och automatiska krocklarm. Om jag har fattat funktionen rätt så kan jag, vid assistans behov (tex punktering) trycka på On Call knappen för att någon ska börja prata med mig i bilens inbyggda säkerhetstelefon. Och krockar jag så att jag behöver akut hjälp så trycker jag på SOS och får omedelbar hjälp. Det finns till och med en automatisk funktion som larmar av sig själv om jag skulle kollidera så hårt att en sensor löser ut ett larm.

Jag får inget extra betalt för att skriva alla dessa lovord. Det är helt enkelt en kärleksförklaring till min bil. Inte trodde jag någonsin att det skulle bli jag, villa, vovve och Volvo 😍!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s