I helgen åkte jag ner till Gotland för att vinterstänga den lilla strandbod som vi har på Östergarnslandet. Luckorna ska monteras på fönstren, textilier hängas undan från mössens bobyggarlust, utemöblerna ska tas isär och ställas in.
Det är inte särskilt mycket jobb att stänga ner stugan, utan jag hade snarare mycket tid för reflektion och för strandpromenader. Inte några aktiviteter jag ägnar mig åt särskilt ofta precis. Men skönt. Och välbehövligt. Det får mig att tänka på att många av oss springer alldeles för fort, alldeles för ofta. Att sitta still och reflektera är något jag ger mig själv tid till för sällan. Att vandra långsamt och ta in omgivningen stillar tankarna. Låter dem få ta egna vägar, och inte sällan kommer de riktigt bra idéerna och kreativa lösningarna från just de här stilla stunderna.
365 Äventyr 